“Det finns nästan ingen gräns för vad som kan trigga igång ett våldsamt beteende hos en person som redan mår väldigt dåligt”
Tomas Koppelman Hellgren
Vad händer egentligen under de första avgörande minuterna vid en händelse med pågående dödligt våld? Och hur förbereder man sig för något man helst inte vill tänka på? Tesus har träffat Tomas Koppelman Hellgren, poliskommissarie och regional insatsledare vid Operativa enheten i Stockholm, och en av Sveriges ledande experter inom PDV. I intervjun delar han sina erfarenheter från verkligheten, vanliga missuppfattningar och varför frågan om beredskap i dag angår långt fler än man kanske tror.
Vad är det som gör att PDV-utbildning inte längre bara är relevant för skolor, utan egentligen för alla arbetsplatser?
I dag är det relevant för i princip alla verksamheter – köpcentrum, butiker, företag, vård, kollektivtrafik och myndigheter. Det handlar inte längre om att avgöra vem som är “utsatt nog”, utan om att bygga motståndskraft och beredskap. Många organisationer har redan krisplaner eller handlingsplaner, men de riskerar att bli pappersprodukter om man inte också arbetar med vad de faktiskt innebär i praktiken.
Det går heller inte längre att säga med någon större träffsäkerhet var den här typen av händelser kan inträffa. Vi ser psykisk ohälsa längre ner i åldrarna och människor som reagerar starkt på upplevda kränkningar, konflikter eller motgångar. Det kan handla om känslor av maktlöshet, att känna sig felbehandlad eller förföljd. Det finns nästan ingen gräns för vad som kan trigga igång ett våldsamt beteende hos en person som redan mår väldigt dåligt.
Många tänker “det där händer inte här”. Hur farlig är den föreställningen?
Det är en väldigt mänsklig tanke, men också en risk. Vi i Norden har levt länge i fred och trygghet, och många har svårt att föreställa sig att det skulle kunna drabba den egna arbetsplatsen eller det egna samhället. Det handlar både om okunskap, brist på erfarenhet och en naturlig rädsla för att tänka på det värsta som kan hända.
Samtidigt visar forskning att människor ofta blir starkare av att förbereda sig mentalt på obehagliga scenarier. I dag ser vi också att fler börjar förstå att civila faktiskt har en viktig roll under de första kritiska minuterna innan polis och räddningstjänst är på plats.
Vilka är de vanligaste missuppfattningarna om PDV som du möter när du utbildar civila organisationer?
Många tänker fortfarande att pågående dödligt våld främst är ett skolfenomen eller något som händer i USA. Man ser framför sig en gärningsperson med automatvapen och en mycket detaljerad planering. Men verkligheten ser ofta mer komplex ut än så.
Vi ser också impulsiva gärningspersoner, attacker med stickvapen och situationer som inte alls följer den bild människor ofta har framför sig. Vissa gärningspersoner har planerat länge, andra agerar mer spontant. Det gör också att det är svårt att upptäcka och förutse alla typer av hot i förväg.
När en verklig PDV-händelse inträffar – vilka typiska misstag ser du att människor gör under de första kritiska minuterna?
Först och främst måste man vara ödmjuk inför hur svårt det här är. Väldigt få vet hur de faktiskt kommer att reagera i en situation där liv står på spel. Många överskattar sin egen handlingsförmåga i förväg och tänker att de kommer vara lugna och drivande. Men under extrem stress kan människor frysa helt, bli panikslagna eller tappa stora delar av sin förmåga att tänka och agera.
Vi ser ibland att människor tappar upp till 80–90 procent av sin normala kapacitet under extrem stress. Samtidigt finns det personer som tvärtom hittar en stark handlingskraft i situationen. Hela spektrumet finns – från människor som blir helt passiva till människor som hjälper andra och agerar väldigt effektivt.
Varför är de första minuterna innan polisen hinner fram ofta helt avgörande för utfallet?
En gärningsperson som vill skada andra försöker ofta orsaka maximal skada på mycket kort tid. Statistik visar att en person skadas eller dödas ungefär var femtonde sekund under en sådan här händelse. Så länge gärningspersonen inte blir störd kommer den vanligtvis att söka sig till lättillgängliga mål.
Därför är det så viktigt att snabbt larma, ta sig bort, gömma sig och försvåra för angriparen. Det kan göra enorm skillnad. Många gärningspersoner avbryts först när polis kommer till platsen.
Vad händer med människors beslutsförmåga under extrem stress och hur kan utbildning förändra det?
Stress påverkar beslutsförmågan enormt. För vissa krymper handlingsförmågan kraftigt, för andra försvinner den nästan helt. Samtidigt finns det människor som får en stark vilja att försvara sig själva eller hjälpa andra. Det går inte att förutsäga exakt hur någon kommer reagera.
Men utbildning och mental förberedelse kan göra stor skillnad. När människor har kunskap och mentala modeller att luta sig mot blir det lättare att agera även under stark press. Det finns flera exempel där personer i skarpa situationer har agerat väldigt nära det man tränat på under utbildning.
Om en arbetsplats bara skulle ta med sig tre saker från en PDV-utbildning, vilka skulle du säga är viktigast?
Först och främst rätt mindset: att förstå att det faktiskt kan hända även här. Sedan kunskap om vad ett sådant scenario innebär i praktiken. Och slutligen handlingsberedskap,tankar och mentala förberedelser som hjälper människor att agera under press.
Utan de delarna spelar det mindre roll hur många tekniska åtgärder eller lås man har på plats. Det svåraste, men också viktigaste, är ofta att arbeta med människors medvetenhet och förhållningssätt.
