“Vi är vana vid att få höra om något inte fungerar, men i det här fallet har vi inte fått någon kritik eller invändningar alls.“

När Uppsala kommun beslutade att stärka skolornas arbete mot hot och våld utgick man från Tesus befintliga digitala utbildning ”Förebygg hot och våld i skolan”. Alla grunddelar behölls, men kommunen tillsatte en referensgrupp med representanter från verksamheterna för att identifiera om något behövde kompletteras utifrån lokala behov. Arbetet resulterade i några nya avsnitt – om bråk mellan yngre elever, om unga utagerande elever samt ett om det juridiska ramverket för hur skolpersonal får ingripa vid ordningsstörningar, hot och våld.

Alexander Tilly, leg. psykolog vid Tesus, har pratat med Olof Oskarsson, verksamhetsområdeschef för kommunal grundskola vid Utbildningsförvaltningen, och Sofie Gottfridsson, HR-partner vid Utbildningsförvaltningen i Uppsala kommun, om bakgrunden, genomförandet och erfarenheterna av satsningen.

Vilka behov eller utmaningar ville ni förebygga när ni började leta efter en utbildning inom det här området?

Frågan om hot och våld i skolan har varit aktuell länge. Vi är en stor organisation, och problematiken poppar upp på många håll. Inom ramen för den fackliga samverkan och i vårt system för rapportering av avvikelser i arbetsmiljön, KIA, såg vi återkommande signaler. Samtidigt insåg vi att många händelser aldrig anmäldes.

När vi gjorde vår årliga översyn av arbetsmiljöanalysen blev det tydligt att vi behövde agera mer samlat. Vi började diskutera vilken kunskap och vilka verktyg personalen egentligen har för att hantera hotfulla eller våldsamma situationer. HR fick i uppdrag att scanna av terrängen och se vad som fanns tillgängligt. Även i ledningsgruppen diskuterades frågan. Tidigare hade vi främst lutat oss mot lågaffektivt bemötande, men det kom signaler som visade att det inte räckte. Så nu ville vi se vilka andra verktyg som fanns – utifrån behoven hos både chefer och medarbetare.

Varför valde ni just en digital utbildning?

Vi ville nå alla – och det är svårt att göra på något annat sätt. I en organisation där personal hela tiden tillkommer behöver man en modell som fungerar löpande. Om vi hade satsat på föreläsningar hade vi behövt återkommande uppsamlingar, vilket är svårt att hålla ihop. En digital utbildning blev därför det bästa alternativet. Vi hade dessutom goda erfarenheter sedan tidigare, bland annat från vår PDV-insats (pågående dödligt våld), som också var digital.

Vad var det i Tesus erbjudande eller innehåll som gjorde att ni fastnade?

Det som fångade oss var att utgångspunkten var just skolan. Upplägget var lätt att ta till sig, pedagogiskt och rakt på sak – ett material som intuitivt faller i smaken. Vi gillade också att expertisen kom från olika perspektiv: psykologer, före detta polis och skolpersonal som man verkligen kunde relatera till.

Tilltalet var också viktigt. När man har över 2000 personer som ska genomföra utbildningen måste både innehåll och form fungera för alla. De största delarna fanns redan på plats, och tillsammans med vår referensgrupp kompletterade vi materialet där det behövdes. I stort var det en färdig och relevant grund att bygga vidare på.

Hur gick ni tillväga för att införa utbildningen i organisationen?

Först fick vår referensgrupp granska materialet – för att se om det skulle få gehör och om något saknades. Vi såg till att komplettera med delar om yngre åldrar samt juridiska och regelmässiga aspekter. Det gjorde utbildningen något längre än vi först tänkt, men det har inte varit något problem. Möjligheten att genomföra den under hela läsåret har underlättat mycket.

Rektorerna har presenterat utbildningen i sina verksamheter, och skolorna har fått frihet att göra den individuellt eller i grupp. I vissa fall har man diskuterat innehållet på arbetsplatsträffar eller i arbetslag, vilket har gett värdefulla reflektioner även om den personliga uppföljningen ibland kan variera.

Hur har chefer eller säkerhetsansvariga använt materialet i sitt ledarskap eller i arbetsmiljöarbetet?

Rektorerna har haft uppdraget att se till att medarbetarna inom sina enheter genomför utbildningen, men också frihet att anpassa arbetssättet efter lokala förutsättningar. Våra skolor varierar stort – från enheter med 10 till 100 personer – och det kräver flexibilitet.

Det har funnits en stark lojalitet kring uppdraget. Kunskapen har efterfrågats länge, och det har inte varit några problem att få medarbetarna att prioritera utbildningen. Tvärtom har många varit nyfikna, särskilt eftersom delar av utbildningen innehåller medverkande från vår egen verksamhet.

Vilken återkoppling har ni fått från medarbetarna som gått utbildningen?

Återkopplingen har varit väldigt positiv. Flera rektorer har uttryckt att utbildningen är riktigt bra och relevant. Vi är vana vid att få höra om något inte fungerar, men i det här fallet har vi inte fått någon kritik eller invändningar alls.

Vilka långsiktiga effekter hoppas ni att utbildningen ska bidra till?

Vårt mål är att öka tryggheten i hur vi möter svåra situationer. Utbildningen omfattar alla yrkesgrupper, inte bara lärare. Effekterna av arbetet ska vi följa upp mer systematiskt under våren. En viktig mätpunkt blir om vi ser färre KIA-anmälningar över tid.

Parallellt med utbildningsinsatsen pågår ett övergripande säkerhetsarbete i kommunen, som även omfattar de mest allvarliga händelserna – till exempel pågående dödligt våld (PDV). Samtidigt finns en tydlig koppling mellan de vardagliga situationerna med hot och våld och de mer extrema scenarierna – de hänger ihop och behöver förstås som delar av samma helhet.

Arbetet handlar också om en ideologisk brytpunkt: vilka principer ska vi utgå ifrån när vi hanterar våra elever? Tidigare har fokus ofta legat på elever som agerar i affekt, där lågaffektivt bemötande varit en naturlig metod. Men vi ser idag en växande grupp som använder hot och våld mer instrumentellt – som ett medel för att påverka, skrämma eller få sin vilja igenom. I de situationerna räcker inte lågaffektivt bemötande som ensamt verktyg.

Det här är ett område som delvis hanteras genom lagstiftning och ökade krav på anmälningar, men vi såg också behov av att ge personalen mer kunskap och konkreta verktyg för att kunna agera tryggt och professionellt. Samtidigt var det viktigt att utbildningen även tog upp den juridiska delen – vad skolpersonal faktiskt får och kan göra. Den delen bidrar till ökad trygghet och tydlighet i vardagen, särskilt inom ett område där många upplever att signalerna ibland är dubbla.

Hur har samarbetet med Tesus fungerat under processen?

Samarbetet har fungerat väldigt bra. Det var lite ångestfyllt i början – en så stor utbildningssatsning som ska gälla alla måste verkligen vara värd investeringen. Men vi kände snabbt att vi var i trygga händer.

Tesus tog våra idéer vidare och förädlade dem, istället för att bara leverera det vi själva trodde att vi behövde. Vi fick även stöd i hur vi kunde tänka kring gruppdiskussioner och uppföljning. Allt har hanterats mycket professionellt.

Om ni skulle rekommendera utbildningen till någon annan, vad skulle ni lyfta fram som det viktigaste värdet?

Att den är gjord för skolan – med skolans frågeställningar, språk och verklighet. Kvaliteten är hög, och varje del känns relevant för oss.

Dessutom har processen varit trygg: vi har förankrat allt i referensgruppen och i den fackliga samverkansgruppen. Det har verkligen varit ett gemensamt arbete, där vi hela tiden mött samma personer och haft en öppen dialog.