Att säga nej är en konst – och en förutsättning för både arbete och relationer
Alexander Tilly, leg. psykolog på Tesus och expert på konflikthantering, hot och våld.
Tycker du att det jobbigt att säga nej? Då är du inte ensam. Så varför säger vi så ofta ja fast vi egentligen vill säga nej? Alexander Tilly, leg. psykolog på Tesus, varnar för några vanliga misstag och tycker att vi ska träna mer på att säga nej.
Varför är det så svårt att säga nej?
Många upplever att ett nej är laddat. Redan som barn lärde vi oss att lydnad belönas, och vi förknippar därför nej med avvisande, konflikt och starka känslor. Ett nej kan skapa obehag och risk för fortsatt diskussion. Vi blir måltavla för andras reaktioner – besvikelse, irritation eller ilska.
Ofta är det enklare att säga ja eftersom det gör den andra nöjd och vi därför slipper obehaget. Men här blandar vi lätt ihop saker: ett nej betyder inte att vi är otrevliga eller elaka. Det betyder att vi sätter en gräns.
Det kan vara värt att fundera på hur många av våra senaste beslut som var aktiva val och hur många som snarare innebar att du passivt accepterade andras krav?
Vilka misstag ser du att människor gör?
Jag ser några som är rätt vanliga:
Vi lindar in vårt nej i bortförklaringar. För varje förklaring blir ditt nej svagare och bjuder in till skuldbeläggande, förhandling och övertalning. Ett nej kan vara en komplett mening – styrkan ligger i punkten efteråt. Be inte om ursäkt utan anledning: “Tack för ert tålamod” kan vara bättre än “Jag ber om ursäkt för att jag är sen”.
Vi tänker kortsiktigt. Ett ja känns bra i stunden – men det skapar orimliga förväntningar, tar energi och urholkar våra principer. Varje ja binder upp dig i framtiden – varje nej frigör tid, energi och handlingsutrymme. Det är bättre att ge få, väl genomtänkta löften – än att tvingas bryta många.
Vi påverkas av smicker. ”Ingen annan kan göra det här som du.” Men bakom komplimanger döljer sig inte sällan ett krav i förklädnad.
Vi väntar för länge. Då hinner vi själva bli frustrerade, och budskapet riskerar att låta hårdare än nödvändigt. Eller så känner vi oss pressade att svara direkt, istället för att ge oss själva tid att tänka och välja hur, när och om vi vill respondera: “Låt mig fundera så ger jag besked imorgon”.
Så hur kan man bli bättre?
Jag brukar ge några tips:
Öva på enkla formuleringar. Ett nej kan vara vänligt, men får heller inte lämna tvivel: ”Nej, det ligger utanför mitt uppdrag.” Kort, avskalat och slutgiltigt. Var beredd på motstånd. När ja har blivit normen, kräver ett nej både mod och tydlighet.
Stå för gränsen. Ibland måste du säga nej även om det gör dig mindre populär. Sök inte validering utan låt budskapet sjunka in och mena det du säger. En gräns som inte försvaras är bara ett förslag. När någon testar dina gränser vill de ofta se vad som händer. Om du inte agerar kan du räkna med att bli testad om och om igen.
Erbjud alternativ. Alternativ gör ditt nej starkare och mer konstruktivt: ”Jag kan inte ta detta just nu – men jag kan hjälpa dig att prioritera.”
Väg nyttan. Säg ja när det stärker dig och din uppgift – annars nej. Se situationen utifrån och var beredd att avsluta den lugnt – utan att låta nej:et påverka relationen.
Och slutligen – varför är det så viktigt att träna på att säga nej?
Ett väl valt nej bygger mer respekt och förtroende än tio ogenomtänkta ja. Det är så vi skyddar både oss själva och det uppdrag vi har. Den som alltid säger ja sviker till slut både andra – och sig själv.
